Nyare forskning i nordisk mytologi. Föredrag vid tioårsfesten i Samfund för nordisk språkforskning den 23 januari 1906

Source and rights: Internet Archive historical scan, published 1907. The source text below is imported without translation or rewriting.

This is a reproduction of a library book that was digitized by Google as part of an ongoing effort to preserve the information in books and make it universally accessible.

Google" books

https://books.google.com

Google

Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibliotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet.

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap som många gånger är svårt att upptäcka.

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig.

Riktlinjer for användning

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor.

Vi ber dig även att:

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke

Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för enskilt, ideellt bruk.

• Avstå från automatiska frågor

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, text igenkänning eller andra områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.

• Bibehålla upphovsmärket

Googles “vattenstämpel” som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den.

• Håll dig på rätt sida om lagen

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt.

Om Google boksökning

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att upptäcka världe ns böcker och författare och för läggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben

på följande länk Ihttp : / /books . google . com/

‘ r- . * ’ , f « * - • ;^: ’ •’ •;>, « \v ,\v^ Vla! t>wi

“ g . ^ v ; l%50

4

;

,V * ; . -’, ^Wc,\ • ’ w

, j

NYARE FORSKNING

i i .•.;•/

NORDISK MYTOLOGI

AF

ERIK BRATE

FÖREDRAG VID I O-ÅRSFESTEN I SAMFUND FÖR NORDISK SPRÅKFORSKNING D. 23 JAN. ICJOÖ

STOCKHOLM P. A. NORSTEDT & SÖNERS FÖRLAG

Pris 60 öre

SVENSKA HUMANISTISKA FÖRBUNDETS SKRIFTER

Gtn

XI

Class.)jd'3.

Acc.

Digitized by L^ooQie

Digitized by v^ooQie

Digitized by

SVENSKA HUMANISTISKA FÖRBUNDETS SKRIFTER XI.

NYARE FORSKNING

NORDISK

MYTOLOGI

AF

ERIK BRATE

FÖREDRAG VID TIOÅRSFESTEN I SAMFUND FÖR NORDISK SPRÅKFORSKNING DEN 23 JANUARI 1906

STOCKHOLM

P. A. NORSTEDT & SÖNERS FÖRLAG

Digitized by L^ooQie

STOCKHOLM

KUNGI.. UOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1907

Digitized by L^ooQie

Den nordiska mytologiens rikedom på gudagestalter och till dem knutna berättelser gör den fornnordiska guda- läran till den naturliga medelpunkten för all forskning i germansk mytologi, och denna forsknings främsta uppgift blir att utreda den fornnordiska mytologiens historiska ställning.

För J. Gr i mm, Die deutsche Mythologie 1835, utgjorde den fornnordiska mytologien den bäst bevarade återstoden af den för alla germanska folk en gång gemensamma, och det gällde att samla de sparsamma uppgifterna om de öf- riga germanska folkens gudatro för att så småningom närma sig den nordiska gränsen, tills båda mytologierna kunde sammanflyta till ett större helt. Längre i fjärran hägrade möjligheten af en urindoeuropeisk gudatro, stödd af språk- liga sammanställningar, såsom Tiuz-Zeus-Dyåus . Den jämförande mytologien, hvars förnämsta män voro A. Kuhn och Max Muller, har emellertid utmynnat i fullständig missräkning.

Denna mytologiska forskning, hvartill höra N. M. Petersen, Nord \ mythol, 1849, R. Keyser, Nordmcendenes religionsforfatning i hedendommen, 1847, oc h P- A. Munch, Nordmcendenes celdste gude - o g kel tes agn, 1853, samt K. Ma ur er, Die Bekehrung des norwegischen Stammes zum Christentum , 1855/6, hade ännu icke ägnat den nord. myto- logiens källor tillbörlig kritik utan öfverskattade deras ålder, ansåg Eddadikterna för urnordiska, från mellersta järnåldern (450 — 700) eller t. o. m. äldre järnåldern (250 — 450). Där- emot uppträdde E. Jessen 1871 (Zeitschr. f. deutsche Philol.)

86488

Digitized by L^OOQie

4

med påstående, att Eddans gudasånger tillhöra norrmän och islänningar, äro diktade under 900-talet och senare men med användning af äldre beståndsdelar, att deras mytologi står på sitt yngsta norska utvecklingsstadium, att kristligt inflytande förefinnes i Voluspa och att Brages dikter äro oäkta. Hvad Eddadikternas ålder beträffar, har detta resul- tat godkänts af den nyaste litteraturhistorien, i det Finnur Jönsson, Den oldnorske og oldislandske liter aturs hist ., uppställer 875 som äldsta möjliga datum för den äldsta Eddadikten, Havamal, under det Voluspa, hufvudkällan för den nordiska mytologien, sättes till 935/40. Skiljer man åter innehållet från formen, och antagas de nordiska forn- skalderna hafva segt fasthållit vid äldre sagotradition, kan ju vida högre ålder antagas för själfva innehållet.

En mytologisk afhandling af synnerlig vikt är den af Henry Petersen, Nordboernes gudedyrkelse og gud e- tro i hedenold , 1876, som kommer till den slutsatsen, att Tor varit folkets hufvudgud i Norge, Frej i Sverige, hvaremot Oden hedrats som den högste guden blott hos skalderna vid furstehofven. Den nordiska mytologien är alltså väsentligen uppdiktad af skalderna och har icke haft något rotfäste hos folket. Tron på Oden har invandrat från Tyskland, dock före 800-talet, hvars skalder tagit denna tro om hand och poetiskt utbildat den, liksom de före- drogo den tyska hjältesagan framför nordiska ämnen.

Genom dessa forskningar var marken förberedd för S. Bugge, Studier over de nord. gude- og heltsagns oprindelse I Chri:a. 1881—89; del II Helge-digtene, Kbh. 1896, är ju icke af mytologiskt innehåll. Då det visats, att Eddadikterna för det mesta tillhörde 900-talet och lik- heter mellan deras innehåll och kristna föreställningar på- pekats, så låg det nära att undersöka de inflytelser, som vikingatågen, den väldiga folkrörelse som just under 800- talet bragt nordborna i långvarig beröring med Väst- Europas kristna folk, kunnat utöfva på Nordens religiösa föreställningssätt.

Digitized by

Google

5

Bugge börjar sin afhandling med att erkänna och på- peka, att Norden och de öfriga germanska folken ha många mytiska personer gemensamma, såsom J. Grimm utvecklat: Ödinn - Wodan , fiorr-Donar, Tyr-Ziu, Frigg- Frija, äfven Fulla- Volla, att i en longobardisk saga, upptecknad i andra hälften af 6oo-talet, Wodan är gift med Frea och handlingen liknar ett drag i Grimnismal och att föreställ- ningar, såsom Urör-Wurt , Hel- Helle, valkyrjor, alfer, jät- tar, dvärgar, äro gemensamma.

Emellertid kan ingen af de norröna dikter, som gifva upplysning om asareligionen, vara äldre än 8oo-talet. Där- om vittna först och främst versbyggnad och språk, som icke äro förenliga med mellanjärnålderns språkstadium; att Edda- dikterna särskildt rönt inflytande från kulturen på de brit- tiska öarna, därom vittna lånord i dessa dikter, dels la- tinska, som synas förmedlade af ags., t. ex. kälkr, calix, ags. calic, calc men fs. kelic, fht. chelih, ags. ord, såsom isl. hird från ags. hired , familj; isl. drekka ok déma af ags. drincan and dreman (dryman) \dréam m. Freude, fröhliches Treiben], iriska ord såsom kräs, läckerhet, af irislca crois, craes frosseri. Då Oden gaf sina män bjan- nak , är detta ett från gael. bennact upptaget lat. benedictio . Isl. diar gudar, blott i Yngl.-sag. och hos Kormak, är iriska dia Gud. Om brittiska öarna påminner ock, att folknamnet Välir i Sig.-kv. synes brukadt för trälar, såsom ags. Wealas kelter. Bugges slutsats är, att många nordiska guda- och hjältesagor äro uppkomna under påverkan af berättelser, som halfhedniska och hedniska nordbor på de brittiska öarna mottagit från kristna män, munkar och i munkskolan utbildade.

Dessa berättelser stammade ursprungligen från skrif- ter, som antingen hörde till den judisk-kristna kulturen eller till den grekisk-romerska, hvilka olika strömningar dock nordborna på ett underligt sätt sammansmält.

Då sålunda Loke förevitar Freja, att gudarne en gång öfverraskade henne i hennes broders armar, är detta en återklang af den ryktbara antika sagan, att gudarne öfver-

Digitized by

Google

6

raskade Venus med Mars, men att Venus och Mars voro syskon, är de kristnas påfund för att ställa de gamla gu- darne i dåligt ljus.

Loke har fått sitt namn af Lucifer, hans broder Byleist är Beelzebub. Tors fiske härrör från föreställningen, att Gud fader eller Kristus får Leviatan på kroken, hvilken tänktes som en midgårdsorm, som låg rundt jorden och bet i sin stjärt. Dr Bang har påpekat en märklig öfver- ensstämmelse mellan Voluspa och de sibyllinska oraklerna, hvilken sammanställning emellertid V. Rydberg visade vara omöjlig uti Nord . tidskr . 1881. Orvar Odd är Her- kules med klubban och aldrig felande pilar, och båda vandra kring i världen; namnet på stallbrodern Hjalmar är uppkommet ur ack. Hilam af namnet på Herkules’ följe- sven Hilas, Hylas. Sagan om nornorna vid Helge Hun- dingsbanes födelse är densamma som om parcerna vid Meleagers; liksom hans käresta Sigrun är valkyrja, är Meleagers Atalanta Dianas nymf, som går väpnad till strid.

Efter dessa inledande antydningar tillämpar Bugge sina grundsatser i två längre mytologiska undersökningar om Balder och om Oden i galgen och Yggdrasels ask.

Baldersmyten i Voluspa och Snorres Edda har sin grund i medeltida berättelser om Kristus. Den blinde Höder är den blinde Longinus, som genomborrar Kristi sida, enligt medeltida framställning, före Kristi död.

Misteln påminner om en berättelse i en judisk skrift, Toledöth Jeschu, äldre än 1278, enligt hvilken intet trä ville bli kors åt Jesus, emedan han tagit ed af alla, men då hämtade Judas en kälstängel ur sin trädgård till kors. Tanken i Toledoth Jeschu skulle då varit känd i England på 700-talet.

Det är Loke, som är Balders rådbane, Loke är Lucifer, och enligt de första kristna hade djäfvulen och onda änglar eggat judarne att korsfästa Jesus. Balder for liksom Kris- tus till Hel, Loke bindes till straff till världens ända, och i Johannes’ uppenbarelse bebådas, att en ängel binder Satanas med en kedja för tusen år; i andra källor är djäfvulen bun-

Digitized by

Google

7

den till världens ända. Liksom all naturen sörjde Balder, grät ock hela skapelsen vid Kristi död. Balder skall en gång återkomma, liksom Kristus i all sin härlighet.

Loke är kortnamn af Lucifer, såsom nu på Island Åsi af Åsmundr, Erli af Er len dr, Åst a af Åstrid r, Kat a af Katrin , hvilken kortnamnssed är gammal hos alla ger- manska folk. Anglosaxarne måste hafva uttalat Lukifer såsom deras språk har eced af lat. acetum , circul af lat. circulus , circe, cyrice , af y.vQiay.^, isl. kirkja , men tillika an- tager Bugge omtydning till ett nomen agentis af liika stänga.

Hos Saxo berättas, hur Odens son Balderus greps af kärlek till Nanna, dotter till norske fylkeskonungen Geuarus, som dock älskade sin fosterbroder Hotherus, en svensk konungason, med hvilken hon ock förenades, samt om de strider, som i följd däraf ägde rum mellan Balder och Hotherus. Då Balder slutligen fallit, hämnas han af Bous, Odens son med Rinda, liksom i Eddan Vale, Odens son med Rind, dräper Höder.

Saxos Hotherus härleder Bugge omedelbart från Paris, som dödar Akilles. Nanna är Paris’ första hustru Oenone, Geuarus hennes fader Cebren, hans möte med skogsmör är Paris’ dom. Balder var liksom Akilles osårbar utom i ett afseende.

Bugge ansåg Saxos framställning grundad på danska sägner, men A. Olrik, Sakses oldhistorie 1894, har upp- visat, att visserligen ett par danska lokalsagor äro inflätade men att den vidlyftiga berättelsen har så många drag gemensamma med de isländska fornaldarsagorna, att den måste härröra från en sådan, hvarigenom ock dess egen- domlighet, att Höder är sagans hjälte och gudarne hans motståndare, förklaras; antika sagor som källa för Saxo äro därför obehöfliga.

Föreställningen om Oden i galgen sluter sig enligt Bugge genomgående till medeltidens föreställning om den korsfäste Kristus. Oden blef i galgen sårad med spjut, såsom Kristus genomborrades med lans. Oden offrade sig till sig själf, Kristus offrade sig till Gud och var ju

Digitized by

Google

Gud. Då död på galge var skamlig, är ej tänkbart, att nordbor utan kristlig påverkan skulle låtit sin öfverste Gud undergå den. Genom att offra sig fick Oden runor, d. v. s. magiskt herravälde öfver naturen, såsom Jesus genom sin död på korset fick välde öfver världen. Oden tog runorna »skrikande», såsom Jesus före döden ropade med hög röst.

Yggdrasels ask bör ursprungligen ha betydt »Yggs häst», d. v. s. den galge, hvari Oden hängde. Drasill förekommer som hästnamn: Dagr reib Drqsli. Det är ett allmänt uttryck i germanska språk, att den hängde »red» galgen. Då Oden i galgen härrör från kristna föreställ- ningar, bör Yggdrasel i Voluspa, Grimnesmal och Gylfa- ginning också härröra från meddelanden om Kristi kors. Då Yggdrasel är en poetisk omskrifning, visar det, att myten utgått från konstdiktningen, icke från folklig tradition. Kor- set prisades som ett lifsens träd; enligt legenden såg Set midt i paradiset korsets eller det kristliga lifsträdet stå öfver en klar källa, hvarifrån paradisets fyra floder runno.

Uråarbrunnr tror Bugge vara en omtydning af Jor- dan. Eilif Guöriinarson säger om Kristus: »De säga, att han sitter i syd vid Uröarbrunnen».

Idaslätten, där gudarne lefva guldåldern, är Eden.

En legend säger, att Herodes har pinat och korsfäst Jesus, som efter tre dagar uppenbarar sig för lärjungarne och for till himmeln men hämnas af sina anhängares här- skaror. När dessa nalkas, faller Herodes på sitt svärd. Herodes är Geirroör i Grimnesmal, som låter pina Oden och faller på sitt svärd, då Oden uppenbarar sig.

Draken Nidhogg, som gnager på världsträdet, är or- men på kunskapens träd, isl. dr eki är latinskt lånord. Djuren i Yggdrasel härröra från djur vid korsets trä på northumbriska grafkors.

Sista leden af Ratatoskr , ekorren i Yggdrasel, anser Bugge såsom lånord från ags. tusc , eng. tusk huggtand, och första leden ratt »råtta» är äfven lån från ags. rcet, fht. rato .

Det har synts riktigt att dröja så länge vid Bugges åsikter och återkalla de väsentligaste af dem i minnet,

Digitized by v^ooQie

9

emedan de utgöra en ståndpunkt, som hvar mytolog måste taga ställning till. Det är, som Golther säger, »Handbuch der germ. Mythologie», s. 44: »Den uppenbara sanningen i Bugges grundtankar kan icke förnekas. Frågan rör sig själfva verket egentligen icke därom, huruvida den nordiska mytologien upptagit främmande beståndsdelar, utan blott huru många och af hvilket slag.»

Bugges förnämsta motståndare i norden har varit Finnur Jönsson, som framhållit, att den nord. mytologien är fullt utbildad hos Brage, som diktade före 840, och konung Harald Hårfagers skalder, hvilkas dikter delvis författats före 875, och att mytologien alltså icke kan bero på inflytande från England, då nordbor öfvervintrade i Irland första gången 831, i England 851. Uti Bidr. t . den celdste skaldedigtnings his t., Chri:a 1894, sökte Bugge bemöta dessa invändningar, dels genom att med Zimmers auktoritet visa, att irländskt inflytande varit möjligt redan under första hälften af 800-talet, dels genom att söka ådagalägga, att Brages strofer äro mycket yngre än som anges och att Ynglingatal icke författats af Tjodolf af Hvin, Harald Hårfagers skald, utan af en namne, hvars son var en kämpe på Ormen långe vid Svoldern år 1000.

Bugges åsikter ha utvecklats vidare af E. H. Meyer, Voluspa 1889, Die eddische Kosmogonie , 1891, som uppvisar många liknande drag i den kristna medeltidens teologi och den nordiska mytologien. En intressant redogörelse för detaljerna i Meyers framställning har A. Noreen gifvit i Spridda studier s. 124 f.

Samtidigt med Bugge uppträdde V. Rydberg, med Undersökn . i germ . mytologi 1, 2, Sthlm 1886 — 89, som utgör en lärobyggnad i jämförande mytologi, uppförd med den mest glänsande kombinationsförmåga. Nordiska mytiska personer identifieras inbördes och med andra indo- europeiska folks, de vandringssagor, som de olika germanska stammarna utgifva för sin äldsta historia, tolkas äfvenledes mytologiskt, och en gudasaga diktas, som är det skalde- snille värdig, som varit dess upphofsman, men den har icke

Digitized by

Google

IO

kunnat vinna någon anslutning i vetenskapliga kretsar. På enskildheterna i det digra verket kan här icke ingås, en kortare sammanfattning af sina undersökningars resultat för den germanska mytologien har förf. gifvit uti Fädernas gudasaga , berättad för ungdomen , Sthlm 1887. I företalet till detta lämnas följande redogörelse för den vunna uppfattningen: »En närmare undersökning har visat, att vår folkstams myter bildat en fortlöpande saga, hvari hvarje myt, äfven om den i sin uppkomst var fristående, blifvit införlifvad som länk i en kedja, hvilken börjar med värl- dens, gudarnes och människosläktets upphof och ändar med ragnarök och världsförnyelsen. Dessa kedjans ytters- ta länkar sammanknytas genom myterna om världens lefnadsåldrar, om urfäderna och de händelser, som i deras dagar timade. Det första människoparet och de närmaste släktleden efter det lefva i en kulturlös oskulds- och frids- ålder. En af vanagudarne sändes förmänskligad till Mid- gard för att undervisa människorna. Han blir germanfol- kets förste präst och lärare. Han efterträdes af den förste domaren (Sköld-Borgar) och denne af den förste konungen (Halfdan-Mannus). Dennes tre söner åter varda de nu i tre grenar sig skiljande germanfolkens första stamkonungar. Med deras öden afslutas den mytiska urhistorien men för att fortsättas i hjältedikter om deras afkomlingar, hvilka dikter utlöpa i den egentliga historien.»

V. Rydbergs forskning har på ett träffande sätt karak- teriserats som poetisk skapelse af A. Noreen, Fornnordisk religion , mytologi och teologi , s. 35 f., i Spridda studier, s. 19 f. Denne förf. framställer där tillika en originell, i många fall säkert högst beaktansvärd åsikt om mytiska bildningars uppkomst ur missförstådda språkliga uttryck. Då Tor kallades »styrkans och kraftens fader» (yfader prudar ok magna ), så gaf detta upphof åt hans dotter Trud (isl. prudr f.) och sonen Magne (gen. pl. magna togs för gen. sing. mask. Magna). I fråga om åtskilliga detaljer hänvisar Noreen till den närmare motiveringen i sin afhandling

Digitized by v^ooQie

II

Mytiska beståndsdelar i Ynglingatal i Uppsalastudier, tillägnade Sophus Bugge, Uppsala 1892.

Den forskning, för hvars viktigaste verk hittills redogjorts, har som hufvudföremål sysselsatt sig med den mytologi, som är framställd i Eddorna, skaldedikterna och här och där annars i fornlitteraturen.

Men det finnes ock en annan källa, där man sökt mytologiskt vetande, nämligen i folksagan och folktron. De äldre mytologerna tolkade folksagorna som förbleknade myter: blef handen af biten på en jägare af ett lejon, erin- rade man sig Tyr, slogos jättar ihjäl, var Tor åsyftad uti deras baneman. Hela folksagan ansågs alltså urgammal och hednisk. Denna ståndpunkt representerar Simrock, Handbuch der deutschen Mythologie , Bonn 1853, 6:e aufl. 1887. Metoden blef misstänkt genom Benfeys undersökningar om Pantschatantra 1859, 1 hvilka ådagalades, att en stor del af Tysklands folksagor först under medeltiden öfverflytta- des från Indien till Europa.

Folktron framträdde som mytologiskt material fram- för allt i arbeten af Mannhardt, som förut varit en jäm- förande mytolog och slutligen som det enda gemensamma för de indoeuropeiska folken fann de enkla föreställningarna om andar, som härskade i träd, i skog och på åkerfältet; ur denna primitiva mytologi hade de högre mytologiska gestalterna utvecklat sig, t. ex. ur folktrons stormdämon Wode hade guden Wodan uppstått. För denna utveckling uppställdes en relativ kronologi af E. H. Meyer, h vilken som folktrons första utvecklingsstadium antog föreställ- ningen om spöken, de dödas andar, framkallad framför allt genom drömmen. Sedan föreställningen om andars till- varo sålunda trängt sig på människorna, låg det nära att ock förklara naturens företeelser genom sådana. Den högre dämontron utvecklade den tredje graden: tron på gudar och hjältar.

De nyaste sammanfattande framställningarna af den germanska mytologien äro af Mogk i Grundris s d. g erm, PhiloL och nyss Germanische Mythologie , Leipzig 1906 i

Digitized by v^ooQie

12

Sammlung Goschen, och af Golther, Handbuch der germ. Mythologie , Leipzig 1895. Dessa redogöra först för den lägre mytologien, folkvidskepelsens skapelser, såsom maran, gengångare, varulfvar, näcken, skogsrået o. s. v., och där- efter för den högre mytologiens gudar utan att vilja här- leda de senare ur de förra, på hvilka tron fortfor äfven under de senares dyrkan. Golthers Handbuch, som är om- fångsrikare, lämnar talrika hänvisningar till den fornnordiska litteraturen, och ännu rikligare källuppgifter af olika slag finnas i E. H. Meyer, Germ . Mythologie , nämligen i:a uppl. Berlin 1891, som Golther med rätta betecknar som »eine wahre Fundgrube»; E. H. Meyers Mythologie der Ger- manen , Strassburg 1903, är däremot afsedd för vidare kret- sar och saknar denna nyttiga apparat. P. Herrmann, Nordische Mythologie , Leipzig 1903, är en utförlig behand- ling af den nordiska mytologien för sig.

Med dessa sammanfattande arbeten vill jag afsluta den något långa inledningen till mitt egentliga ämne: de allra sista årens undersökningar i nordisk mytologi. Inledningen har varit något lång men nödvändig för att förstå det underlag, hvarpå mytologen nu bygger.

Ett nytt grepp på ämnet gjordes af A. Olrik i af- handlingen Om ragnarok i Arb. for nord. Dldkyndighed 1902, hvilken uppsats utgjorde ett föredrag vid filolog- mötet i Uppsala 1902. Förut hade man betraktat Eddans framställning som enhetlig och låtit uppgifter ur den ena Eddasången fullständiga den andra. Olrik betraktade hvar Eddasång som en källa för sig och fann då i olika sånger helt olika föreställningar om världens undergång. Världens undergång genom eld finner han blott i Voluspa, som ock därjämte säger, att jorden skall sjunka i hafvet; Vafthrud- nesmal åter säger fimbulvintern vara orsaken till världens undergång. Dessa olika motiv återfinner förf. i folktron på olika håll: fimbulvintern i berättelsen hos Prokopius om Thule-boarnes midvintersfest samt i sagolämningar i fjäll- trakter, såsom Öfre Pfalz; sjunkandet i hafvet i kustländer, såsom Danmark, på Island, uti Irland; världsbranden före-

JDigitizec[by

Goog

13

kommer hos åtskilliga folk, bl. a. hos kelterna jämte för- störelsen genom vatten, men i Voluspa härrör den sannolikt frän kristna föreställningar, då så många andra kristna motiv finnas i skildringen: den sedliga upplösningen, domedags- basunen, det nya Jerusalem och Herrens återkomst. Kelterna ha ock en saga om en gudakamp. Författaren till Voluspa är dock en hedning, som upptagit dessa kristna motiv. Vid- undren vid ragnarök, ulfven och ormen, återfinnas ock i olika länders folktro.

Folktro och folksaga åberopas i än högre grad af Kauffman, Balder , Strassburg 1902, men denne förf. har icke lyckats uppvisa sambandet mellan myten och de folkliga föreställningar, som skola belysa den, hvarför hans bok blott är af betydelse som sammelverk af allt, som rör och kan tänkas röra Balder.

En ny uppfattning i ett par viktigare punkter häfdas af O. Schoning, Dedsriger i nordisk hedentro , Kobenh. 1903 (Stud. fra sprog- och oldtidsforskn., udg. af det phil.- hist. samf., n:r 57). Den primitiva föreställningen om en uppehållsort för de dödas skuggor utgör dödsriket Hel, som ursprungligen mottog alla döda; namnet Hel hör samman med lat. celare dölja och sanskr. kalt mörker. * Det nya som Schoning söker visa är, att ock Jotunhem (Jqtunheimar pl. påpekar förf. är i Eddasångerna den van- liga formen) är ett dödsrike. I Eddan är visserligen Jotun- hem en asavärldens medtäflare, men förf. samlar därur uppgifter, som han tolkar som rester af det äldre åskåd- ningssättet.

Namnet jätte, isl. jqtunn , har af ålder härledts af ver- bet äta och betyder alltså »ätare, en glupsk varelse», och lik anser förf. det är, hvad dessa varelser ätit. Bevisen för detta påstående äro hufvudsakligen följande.

På Norges västkust förekomma sagor om människo- ätande jättar; föga bevisande, då de ju ej tros äta lik, och att jättar äta människor, är en allmän föreställning.

• Väsentligen samma uppfattning har förut framställts af Schullerus i Paul. Braunes Beiträge z. Gesch. d. deutsch. Spr. u. Lit. 12. s. 227 och 258 f.

Digitized by

Google

H

Den jätte i örnhamn, som frambringar vinden, heter rent af Hrésvelgr »likslukaren», hvilket namn skall tyda på hans ursprungliga verksamhet. Detta namn är emeller- tid en ganska passande beteckning för en örn, jfr Ölofs- dråpa Sénska:

Orn of etr undarn , yl gr fér at hrém sy Ig, °pt of rydr ulfr kjapt, ari getr verå par.

Örnen äter sitt mål, ulfvinnan frossar på lik, ofta rödfärgar ulfven sin käft, örnen får föda där.

Sökande efter föreställningar, som kunna sluta sig till uppfattningen af jättarnes rike som likdemonernas hem, fin- ner förf. först Nästrqnd »likstranden», som Voluspa (Bugges upplaga) 38 dock alls icke förbinder med jättar, snarare tvärtom, då jättarnes sal Brimer uttryckligen nämnes i näst föregående strof. De straff, som Voluspa 39 verkligen förläg- ger på »likstranden», anses som senare spekulation, med undantag af att »Nidhogg suger lik», hvilken drake förmodas vara en jätte vid Nidafjällen (Voluspa 66) och återfinnas äfven i Voluspa 50 slltr nåi nidfqlr, där dock Cod. reg. har nejfqlr »blek om näbben», hvilket naturligt hänföres till ari hlakkar »örnen skriar» i versen förut. Som bevis anföres ock Ndgrindr, Skirnesf. 35, som förer ned till en jätte, ehuru handlingen där redan spelar i det förutsatta »likslukarhem- met», och förf. anser till och med de hundar, som skälla på Skirner vid Gymes gård, som likslukare och tyder den tju- sande Gerd som egentligen samma likdemon som Anger- boda, hvilken omsider utvecklat sig till fans mormor.

En verklig likslukare är »solulfven» (tungis tjugari Voluspa 40, 41), men dylik föda var för en ulf karak- teristisk och blott ännu ett gräsligt drag hos vidundret; att Snorre i stället talar om Mdnagarmr synes förlåtligt nog, då tungl brukar betyda »måne» och bevisningsskyl- digheten alltså ligger hos den, som vill tolka det annor- lunda. Att hunden Garm äter lik, står ingenstädes; förf. påbördar honom denna föda på grund af hans likhet med Kerberos, för hvilken den skall vara fastställd. Med Ker-

Digitized by L^ooQie

IS

beros, som dock var en hund, identifierar vidare förf. sol- ulfven och Fenresulfven, för hvilken senare likslukandet betygas genom att han hör till jättevärlden.

Skimesfqr anser förf. som en gifvande källa för upp- fattning af Jotunhem som dödsrike, hvaremot Trymskvida icke innehåller några återstoder af ett dylikt åskådnings- sätt, men alla de drag, som förf. åberopar, förklaras lika väl som medel att i allmänhet beteckna Jotunhem som en främmande, farlig värld. Att en vafrlogi är anbragt kring likdemonernas hem, finner förf. själf vara en motsägelse. Berättelserna hos Saxo säger förf. ock vara utstyrda med senare drag, och de nämna ju icke ens likätning.

Afven Loke skall vara en likdemon, som ursprung- ligen tillhör den fornnorska folktron och dess dödsrike Jotunheimar. Detta skall framgå af kappätningen mellan Loke och Loge, där Loke som en äkta likdemon äter köt- tet af benen, medan Loge som likbålets eld äter både köt- tet, benet och tråget. Äfven en mänsklig kappätare skulle väl dock inskränkt sig att äta köttet. Att Loke hör till jättesläkt, åberopas ock som bevis för att han är en lik- demon. Hans namn hänföres till verbet luka »tillsluta», han är den, som medför afslutningen, d. v. s. döden, och då Loke som ett sto lockade bort hingsten Svadelfare, skall detta vara ett dunkelt minne af helhästen, folktrons föreställning dm döden i skepnad af en häst.

Ofvanstående referat torde visa halten af Schonings bevisföring för hans nya åskådningar; förf. synes omed- veten om i huru hög grad han själf träffas af den före- bråelse, han riktar mot en annan: »A t sammenligne er at finde lighed og forskael»; men så snart forskerne har konstateret ligheden mellem »to vaesner», glemmer man med störste sindsro den anden halvdel — og ingenlunde den mindst vigtige — af sammenligningen: »forskaellen».

Af Schonings bevis för att jättarné äro att fatta som likslukande demoner återstår blott härledningen af ordet jätte, isl. jqtunn , af äta , och om denna är riktig, betecknas de därigenom blott som glupska, icke som likslukare. Vid

Digitized by L^ooQie

1 6

♦

ordets härledning anföras isl. jqtunn, fsv. icetun, ags. eoten , *etan i ortnamn, men äfven ags. ent synes böra tagas i be- traktande, då det har betydelsen »jätte», och olikheten kan förklaras genom ags. metates af *etn , hvilken stundom före- kommer i fråga om n i slutljud, se Sievers, Angelsächs. Gramm. 2. Aufl. § 185. Ordets urgerm. stam skulle i så fall växla mellan *et-un-a - och *et-n-a.

Rotstafvelsen hör förmodligen tillsammans med äta , som man af ålder ansett, men vore det icke nog att låta denna härledning hänföra sig till det från alla tiders folk- saga bekanta förhållandet, att jättarne äta människor. Må- hända utgör denna föreställning ett minne af de tider, då folket var människoätare, hvarom antydningar framkommit i arkeologiska fynd, se O. Almgren i Fornvännen 1906, s. 1 14. Att äta lik är i jämförelse med människoätande en stegrad råhet, jämförlig med den, då vikingar drucko blod, och då jättedottern Rimgerd i Helg. Hj. 16 kallas »girig efter lik», är det bevis för att man ansett vissa jättar i stånd till en dylik neslighet, men därför är det ju ej nöd- vändigt att göra Jotunhem till ett dödsrike af likslukare.

Ett bevis på föreställningen om jättarne som likslukare förbises af Schoning, nämligen Allv. 2, där Tor frågar Allvis, om han om natten varit bland lik, efter han är så blek om näsan, och säger sig tycka, att han ser ut att vara en turs. Men äfven detta behöfver ju ej betyda annat än motsvarande beskyllning mot Rimgerd.

Till slut talar Schoning om specialdödsriken, dels haf vet för de drunknade, dels Valhall för de i striden fallna. Hafvet som dödsrike ansluter sig till Jotunhem, i det Ran ock är en likslukerska, hvilket bevisas genom att Rimgerd kallas »girig efter lik». Valhall är däremot ett dödsrike för krigarkasten, hvarom föreställningen först kunnat ut- veckla sig under vikingatiden.

Som en personifikation af elden uppfattas Loke af A. Kock, som i uppsatsen Loki und seine V er zv andte , den första af hans Etymologisch-mythologische Untersuchungen uti Indogerm. Forschungen (1898) s. 90 f., styrker denna

Digitized by L^ooQie

*7

uppfattning med både sakliga och etymologiska grunder. Namnet Loki förhåller sig till logi såsom isl. hroki till sv. råge och betyder faktiskt ’låga’ uti det isl. talesättet: ganga yfir sem lok yfir akra (eg. loki yfir ) m. fl. isl. ut- tryck. I Sverige säges i Värend, då man kastar en för- lorad tand i elden: »Locke, Locke, gif mig en bentand, här har du en guldtand», i Telemarken i Norge säges Loke gifva barnen stryk, när det sprakar i ved, och äfven i Dan- mark finnas uttryck hos folket, som förstås, om Loke an- tages beteckna elden. Däremot går väl Kock för långt, då han menar, att Loke särkildt betyder ‘himmelens eld, blixten’; Kock påpekar ju själf, att Lokes fader hette Får- bauti ‘som slår till skada, blixten’, genom hvars förening med modern Nål el. Laufey , ‘barr- el. löfträd’, Loke, ’elden’, födes. Emellertid blir äfven tolkningen af Farbaute tvifvel- aktig genom att detta ord också förekommer som appella- tiv med betydelsen ’troll’.

Kauffmanns och Schonings skrifter ha utgjort utgångs- punkten för det arbete af H. Sch li c k, som är det sist ut- komna större i mytologi, hvarmed vi kunna syssla, näm- ligen Studier i nordisk litteratur- och religionshistoria , /, 2, Sthm 1904.

Man må ha hvilka tankar som helst om resultatet af de undersökningar, som Schiick i detta arbete företager, så måste man dock vara förf. tacksam för den utredning, som finnes i inledningen rörande elementen i mytologisk forskning. De begrepp, hvarmed mytologen har att röra sig och hvars förblandning ofta vållat oreda, äro : dogm, pri- mitiv folktro, myt, saga och legend.

Dogm är en religiös sats, som medlemmar af ett tros- samfund äro skyldiga att omfatta. Dogmer förekommo hvarken hos greker och romare eller hos forngermanerna. I deras ställe fanns skyldighet att iakttaga vissa rituella bruk, hvilkas försummelse ådrog både den brottslige och samhället gudarnes vrede. Fornreligionen faste sig alltså blott vid handlingen, ej vid sinnesförfattningen, hvarför olika åsikter i vissa frågor mötas sida vid sida. Om lifvet

Digitized by

Google

i8

efter detta tänker man t. ex., att den döde bor i högen, att hans ande vistas bakom bergen och far med storm- vinden, att de aflidna komma till likdemonerna i Jotunhem eller bo hos Hel, eller att de goda komma till Valhall.

Först efter hedendomens slut göra skalder försök att upptimra en hednisk teologi.

Primitiv folktro är nu lefvande vildars eller forntida primitiva människors sätt att betrakta världen. Primitiv folktro är ej myt, blott den mark, hvarur olika myter kunna uppväxa. Om t. ex., som Kauffman tror, den pri- mitiva folktro inginge i ’ Balderssagan, att hans lif vore gömdt i misteltenen, vore denna blott ett moment i myten, som ock förekommer i sagan om Meleager och Norna Gest, utan att dessa sagor därför vore identiska.

Skillnaden mellan myt och saga är den, att myten afser att förklara en företeelse, som har religiös innebörd, oftast ett rituellt bruk, sagan åter har profant innehåll.

Myten har varit en kort dikt som svar på ett spörsmål, en katekes som Vaftrudnesmal, hvilken ju lätt kunde vid- gas till form af saga.

Jämte dessa myter funnos ock folksagor, hvari de handlande personerna äro gudar, halfgudar; och för dessa föreslår Schiick namnet legend. En sådan är t. ex. sagan om Tors färd till Utgårda-Loke.

Schiicks studier innehålla två längre undersökningar: Gudamjödet och Balderssagan.

Afhandlingen om gudamjödet behandlar först sagan om Fjolner, som drunknade i mjödkaret hos Frode, fast- ställer, att Snorre ej vetat mer, än hvad som stod i Tjo- dolfs strof, hvars innehåll han fyndigt utlagt men därvid med orätt tolkat ordet frode i verserna Vard framgegnt pars fr obe bio feigbar or b es at Fiqlne kom som egen- namnet Frode , då det i stället är adj. frode »den vise». Fjolner har alltså icke dött i Danmark utan i Uppsala. Denna tolkning tyckes redan göras af Nore en, Uppsala- studier , år 1893. Schiick har icke nämnt, att äfven en annan källa sätter Frode i samband med Fjolner, nämligen

Digitized by v^ooQie

19

inledningen till Grottesången, som säger, att Frode vid besök hos Fjolner köpte Fenja och Menja. Som personnamn förekommer Fjolner blott som namn på Palnatokes broder men i Grimnesmal och Regensmal som namn på Oden, och dess bruk som personnamn visar, att det då var föråldradt som gudanamn. Detta är påpekadt af Noreen, Uppsala- s tudier s. 198.

Fjolner är alltså en gammal gud; vid offerfesten frå- gade man sig, hvarför är mjödet en helig dryck; myten svarade, därför att Fjolner drunknat däri. Mjödet inne- höll gudens lifsande, och att den kunde tillägnas genom att dricka det, är i enlighet med en vidt utbredd folktro. Adam af Bremen berättar om två ritus i Uppsala, att offren häng- des i träd, h vilket förmodligen gällde Oden, och att de dränk- tes i en källa; den senare afsåg troligen Fjolner: den myt, som förklarade detta bruk, kommer alltså att bli något skiljaktig. Hvarför dränka vi Fjolners offer? Därför att Fjolner själf drunknat.

Här synes man kunna invända, att dränkningsoffret bör tänkas höra till Frejs ritus, eftersom det är kändt för Nerthuskulten och Frej ju var svearnes hufvudgud. Uti isl. källor kan ju namnet Fiqlner med orätt vara tillagdt Oden; jfr hurusom denne Grimn. 48 kallas Atridr , som synes varit ett binamn på Frej, då i Sn. Ed. säges: Blobug- höfe hét hestr — er bera kvåbu (\flgan AtriÖa, och Blobughofe är Frejs häst, ty svårligen kunna dessa namn skiljas åt.

Betydligt mera inveckladt är förhållandet med den egentliga sagan om skaldemjödet. Denna sönderlägger Schiick först i tre oafhängiga sagor, redan antydda genom att mjödkärlen äro tre: karen Son, Bodn och kitteln Odrerer, ehuru blott ett är nödigt. Schiick ägnar hvar berättelse en särskild undersökning. Den första sagan handlar om fredsslutet mellan asar och vaner, och Schiick undersöker först, hvilka vanerna äro. Vanernas gudar kal- las vana-gob , dis , såsom svia-goö , gauta-tyr , ver a-tyr, hvil- ket visar, att de äro ett folk, såsom svear, götar, virdar.

Digitized by

Google

20

Dessa vaner vill Schiick återfinna i vinilerna, hvilket en- ligt Paulus diaconus var longobardernas gamla namn. Dä dessas fiender, vandalernas höfdingar Ambri och Assi, anro- pade Oden om hjälp, vände sig vinilernas drottning Gani- bara och hennes söner Ybor och Agio till Frea, som ge- nom list förmådde Odin att ge dem seger.

Denna härledning af namnet vaner synes mig förfelad. Anförda analogier kunna icke förmå betyga vaner vara ett folknamn mot det förhållandet, att de i Eddasångerna oupphörligt sammanställas med asar och alfer och alltså måste vara mytiska väsen, t. ex. Skf. 17:

Hvat er fiat alfa , ne äsa sona, ne vissa vanar

och ofta i Allvissmal. Ett motstycke ha de anförda uttrycken dock äfven bland sammansättningar med äss, nämligen Åsa-bragr Skf. 33 och Äsa-porr Harb. 52, och då däraf icke behöfver slutas, att asarne äro ett folkslag, är en så- dan slutsats icke heller nödig i fråga om vanerna på grund af Vana-gob etc. Ehuru Schiick vill återfinna det folk- slag, som dyrkat vanagudarne och alltså själfva haft nam- net vaner, i vinilerna, som longobarderna ursprungligen hetat, gör han dock intet försök att förklara vokalväx- lingen mellan dessa namn.

De härledningar, som framställts af ordet vaner, äro enligt Gol t her, Handb. d. germ. Mythol. s. 220, not 2 och E. H. Meyer, Germ. Myth. s. 183, trenne. Dels samman- ställes det med fs. adj. wånutn »klar, glänsande», isl. vénn »vän», dels med sanskr. vanam »vatten», dels med ags. won »mörk». Då dessa gudar äro jordens gudomligheter, se nedan, synes den senare sammanställningen hafva mycket, som talar för sig.

Men äfven om viniler-longobarder icke själfva äro va- ner, kunna de ju hafva dyrkat sådana som gudar. Denna dyrkan betygas genom Tacitus för ett förbund af sju små folk, i det han säger dem gemensamt dyrka Nerthus, det

Digitized by

Google

86488

21

är modern Jorden, som med vördnad föres omkring i en vigd vagn, dragen af kor. Att vinilerna hört till detta förbund, eller att detta sammanfattande kallats viniler, är blott lösa gissningar af Schiick.

Nerthus är Njord, som genom språkutvecklingen blif- vit mask., och har barnen Freyr och Freyja, »herren» och »frun», förmodligen titlar för Nerthus såsom mask. och fem.

Att asar och vaner krigat, måste enligt Schiick betyda, att asadyrkare (Odensdyrkare såsom vandalerna) krigat med Nerthusdyrkare och slutat fred med ett förlikningsofifer (obs. Sön), genom hvilket de båda upptogo hvarandras gudar.

Den andra berättelsen talar om dvärgarne Fjalar och Galar, som dödade den vise Kväser, tappade hans blod i de tre kärlen, blandade det med honung till mjöd och inbjödo så jätten Gilling och hans hustru, hvilka de dö- dade genom svek, men därför kräfver dessas son Suttung bot; och de måste gifva honom skaldemjödet. De allitte- rerande namnen Galar: Gilling afskiljas såsom inkomna från någon annan saga, en dvärg är nog. Då Kväser hör hemma i sagan om asars och vaners fred, måste här den vise hetat annorlunda. Karet heter Bobn till boda, »för- kunna». Myten har alltså troligen varit: Hur har spå- domskonsten uppstått? Svar: Den vises blod är i karet,

och den däraf dricker, får spådomsförmåga.

Frestelsen att identifiera den vise i båda sagorna är stor, hvarför Schiick antager, att denna ock i Fjalarsagan hetat Fjolner. Denna slutsats synes allitterationen Fjalar och Fjolner kunna styrka, men Schiick invecklar saken på ett underligt sätt, hvarför ej utrymmet medger att redo- göra, i det han identifierar Fjalar och Fjolner.

Fjolner var en ktonisk gudomlighet med makt öfver de döda och därmed spådomskonst, som kunde komma andra till del genom att dricka hans blod.

Den tredje berättelsen talar om, huru Oden trängde in i berget, där Suttung förvarade mjödet, vann hans dot- ter Gunnlods» kärlek;’ drack* i^r^j^eV^QcK^aä^aäe^lg som

Digitized by v^ooQie

22

en örn, förföljd af Suttung i örnhamn, hem till Valhall. Hela denna saga upplöser Schiick i folksagomotiv: svårig- hetsmotivet, en kvinna som skall befrias eller vaktar det dyrbara, kapplöpning mellan sagans hjälte och kostbar- hetens ägare. Som myt återstår mjödet, innehållet i Odre- rer, och dess röfvande. En enklare form af denna saga finnes i Hav. Här talas ock blott om Odrerer.

Schiick gör här ett par digressioner, dels en utred- ning af de fornnordiska dödsrikena hufvudsakligen i an- slutning till den. såsom han säger, verkligen genialiska uppsatsen af dansken O. Schoning, Dddsriger i nordisk hedentro (1903), från hvars resultat hans eget dock afvi- ker något, dels en redogörelse för gudarnes olika ursprung.

Äldst troddes den döde lefva i grafven; då stam- och ättgrafvar uppkommo, uppstod tanke pä ett gemensamt döds- rike Hel; af likens ruttnande fördes tanken på likslukande demoner, jättar (reta), jfr Hrésvelgr , omsider afskildes Valhall från Hel, hvarmed det har mycket gemensamt och hvarifrån det ej dogmatiskt strängt hölls i sär.

Gudarne voro af tveggehanda ursprung: himmelska och ktoniska; de senare stodo människorna närmare, då växtens lif spirade upp ur marken och de döda vandrade in i jorden. Af de nordiska gudarne är Tor den ende klart himmelske, Oden, en dödsgud, är ktonisk, så ock Nerthus (modern Jorden), Frey, Freja.

Äfven Loke antar Schiick liksom Schoning vara en uråldrig ktonisk gud. Namnet Loke (inneslutarn) betyder detsamma som Hel, Fjolner, Fjalar, och såsom Utgårdaloke befinnes han vara härskare i ett dödsrike; samma saga gör Loke till en likdjäfvul, som i kapp med Loge äter allt kött af benen.

Denna bevisning synes svag. Namnets upprinnelse är ju oklar; det kan lika väl förklaras som Bugge eller Kock gjort (se s. 6, 17). Sagan om färden till Utgårda-Loke har Schiick själf förklarat som en legend, alltså utan mytolo- giskt vitsord, och det är ju inga lik Loke och Loge för- tära i kapp; : : ’ :

Digitized by

Google

23

Då vegetationskraften kom från de ktoniska gudarne, ansågos dessa gömma kitteln med od, lifssaft — jfr qnd gaf Ödinn , od gaf Hénir , lä gaf Lodur r ok litu goda — , som fördes upp till jorden och vaktades af den ktoniska gudinnan Nerthus-Freja, hvilken kallas Ods mö, för att hon vaktade lifssaften od.

Då gudarne flyttade ur Hel till Valhall och mjödet stannade kvar, blefvo dess väktare till jättar.

Svaret på frågan, hvarför lifssaften finns i underjorden, ges af en annan myt, den om Mimer, hvarför jag ej kan redogöra. Jag vill blott nämna, att Schiick förklarar Gjal- larhorn för ett dryckeshorn, sätter namnet i förbindelse med Gjoll, älfven kring Hel, som ännu lefver i den danska folkvisan: Svige den Christ over Gjellebro, hinanden agter at svige.

Andra myter åter förutsatte lifssaften vara i himmeln och omtala, hur den röfvades därifrån och återficks, t. ex. Iduns bortröfvande af Tjasse. Iduns »äpplen» tror Schiick bero på missförstånd af ellilyf »ålderdomsbot», som varit mjödet, Idun kallas Ol-Gefn.

Denna mängd af skiftande myter visar alltså olika för- klaringar och olika moment af väsentligen samma ritus.

Den andra delen af Schiicks Studier skall jag icke referera, i första rummet emedan det skulle taga för stort utrymme — jag har måst utelämna många intressanta saker i den första — men vidare, emedan den rör sig med mindre allmänt bekanta mytsagor. Hvad jag anfört ur första de- len må vara nog att visa arten af hans arbetssätt, mot hvars princip måhända ingen anmärkning kan göras men i fråga om hvars resultat det är ytterst svårt att skilja mellan rätt och orätt.

Schiicks resultat stå ju ibland i strid med Bugges, men bägges ståndpunkter äro förenliga. Den faktiska mytolo- gien kan ju hafva erhållit en stor del af sitt innehåll ge- nom lån från kristna och antika föreställningar, på samma gång som det öfriga utgöres af hedna myter från olika tider och orter. Svårigheten är blott att afgöra, till hvil-

Digitized by

Google

24

kendera klassen en bestämd företeelse hör. I afseende på undersökningens utförande är Schiick Bugges vederlike; samma glänsande kombinationsförmåga och samma om- fattande beläsenhet.

Schucks arbete innehåller, som nämndes, mycket in- tressant, som icke i förestående redogörelse kommit att medtagas. Dess tendens är ju en helt annan än den jäm- förande mytologiens, som sökte identifiera de olika myto- logiernas gudagestalter. Schiick tillbakavisar möjligheten af en dylik identifikation utom i några enstaka undantags- fall såsom Dyaus-Zeus-Tyr och Parjanya — lit. Perkunas — isl. Fjorgyn, men Schiick så att säga moderniserar den jämförande mytologien genom att framhålla, hurusom samma religionshistoriska utveckling kan spåras i alla mytologier.

Då denna grundsats låter rimlig nog, är det med sympati, som man följer, hur han ur den nordiska mytolo- gien gräfver upp det ena kulturella fornfyndet efter det andra.

Ett dylikt vill jag omnämna. I äldsta tider ha folken gifvit gudarne gestalt af djur eller växter, hvilket hos egyp- tierna och andra orientaliska folk fortfor ända fram till kristen tid.

Men också grekernas gudar tänktes äldst i djurgestait; Poseidon och Demeter som hästar, Hera som en ko, Diony- sos som en bock, af hvilken uppfattning i historisk tid minnet kvarstod i gudarnes attribut, beledsagande djur eller ock djur namn pä gudens präster: Dionysos bar en bock- hud, dioskurerna redo, Demeters prästinnor kallades »fålar», Artemis’ »björninnor».

I • nordiska mytologien finnes en del ovedersägliga djur: ulfven och ormen, men Schiick menar sig ock kunna spåra, att de verkliga gudarne äldst haft djurgestalt: Oden en häst, sådana offrades åt honom, och folktrons Helhäst är minne af denne dödsgud, Freja har varit en sugga, hvilket framgår dels af binamnet Syr »so», som Bugge härleder från de a Syr ia, och af att Frej rider galten Gul- lenbuste. Tor har varit en bock, och historien, hur han slak-

Digitized by

Google

25

tade sina bockar, som om morgonen åter uppstodo, vigda af hammaren, är en tydlig myt, Torssakramentet, då offer- djuret ju föreställde guden själf, som offrades och åter- uppstod. Emellertid förekommer äfven denna historia i den af Schiick som mytologisk källa förkastade berättelsen om färden till Utgårda-Loke. Slutligen ifrågasätter Schiick, att den påvisade guden, Fjolner-Fjalar haft tuppgestalt, då Fjalar är namn på den fagerröda hane, som gol för jätten, likslukaren, till ragnarök.

Trädkult fanns i Grekland, t. ex. då spartanska yng- lingar piskades med lygoskvistar inför fruktbarhets- och träd- gudinnan Orthia, hvilket utgjorde ett urgammalt sakrament, afseende att öfverföra gudinnans själ till ynglingarne. — I Norden skall fastlagsriset vara en rest af ett dylikt sakra- ment. Men äldre rester äf trädkult innehållas i Prokopius’ berättelse, att invånarne i Tule offrade människor åt Ares genom att hänga dem i träd eller kasta dem på tornbus- kar; ännu Adam af Bremen berättar om samma ritual, och han säger, att offrade kroppar af människor, hästar och hundar hängdes i träd bredvid Uppsala tempel. Från bör- jan var offret gåfva åt den guden, som bodde i trädet.

Växtdyrkan förde öfver till djurdyrkan, enär växtens själ kunde tänkas i människo- eller djurgestalt: »the corn- spirit» var ofta en tupp, i Tyskland säges »tuppen» sitta i sista kärfven, i Sverige är »fånga hare» att skörda sista kärfven. Tuppen och äggskalen på majstången skola än vara minnen af denna tro.

Denna gamla växtkult använder Schiick i synnerhet till förklaring af Vidofnersagan i Fjolsvinsmal. Det är eget att finna dessa urtidens föreställningar i Fjolsvinsmal, den dikt, som Falk ville tolka som en efterbildning af Mar- tianus Capella De Nuptiis Mercurii et Philologiae, sådan denna dikt blifvit genom kommentatorerna, representerade af Notker Labeo i St. Gallen.

Utom dessa ovissa lokaliseringar i Norden af uråldriga gudsbegrepp, bjuder Schiicks arbete på en mångfald af djärfva slutsatser, som öfverraska mera än öfvertyga. Han

Digitized by

Google

26

identifierar sålunda guden Ull, som han (2,2 1 8) genom en fyn- dig tolkning återfinner i Merseburger signeformeln, med gu- dinnan Skade, som har ett manhaftigt väsen och samma idrotter som Ull; efter ortnamn att döma ha båda haft många helgedomar i Sverige (Ullevi: Skedvi) och då jättin- nan Skade ej gärna kan ha åtnjutit denna dyrkan, har den rimligen ägnats Ull under namnet Skade, hvilket gramma- tiskt är maskulinum.

Denna till utseendet mask. form förklaras emellertid språkvetenskapligt tillfyllestgörande som en ursprunglig femininform af Sievers, Berichte iiber die Verhandl. d. Kgl. säcks . Gesellsch. d. Wissensch . zn Leipzig, Philol.- hist. Classe 4 6 (1894), s. 141.

»Om», säger Sievers, » Skade hör till t. Schatten och icke till Schade , kunde man återge det med ett grekiskt 2jcoT7)ia (jfr adj. <tgtio;).» Men detta utdöda bildningssätt i namnet Skade och det motsvarande maskulina i ord så- dana som Glaser, Kväser, praser kan blott hafva tillkom- mit på en tid, då detta bildningssätt var lefvande i språ- ket, och då en mytfigur bär ett dylikt namn, måste man i regeln antaga, att äfven den fanns på denna aflägsna tid. Med säkerhet är alltså äfven en del af de mindre fram- trädande mytiska företeelserna urgammal, hvilket ju icke utesluter, att ock en stor del kan vara i ung tid uppkommen.

I stället för att vidare referera Schlicks stora arbete vill jag redogöra för några försök att sammanbinda vissa mytologiska företeelser med bestämda tider, alltså bidrag till mytologiens absoluta kronologi.

Under bronsåldern förekommo tre slag af arbetade offerföremål: solbilder, små guldbåtar och väldiga yxor eller par af yxor. Uti uppsatsen Nordisk og lappisk guds- dyr kelse i Danske studier 1905 s. 39 f. har A. Olrik åter- funnit samma offer i lapparnes ritus. De offra stora ham- mare till Horagalles, »Tor-karl», båtar till Bieka-Galles, »stormguden», och solbilder till Paive eller Solen jämte andra föremål till andra gudar, särskildt intressant hackor, spadar till Waralden Olmay, »kornguden», som icke kan

Digitized by

Google

2 7

vara någon inhemsk gud bland lapparne. Afsikten med dessa föremåls offrande måste ha varit att suggerera guden i fråga att göra, hvad man väntade af honom.

Att offra föremål stämmer icke med seden hos andra finska folk, ej heller med bruket under nordiska vikinga- tiden, blott med förhållandet under bronsåldern i Norden.

Till solen offras dels mässingsringar, dels runda trä- skifvor med ett stort hål i, till månen sådana med ett mindre hål; förf. vill finna en motsvarighet i runda genom- borrade skifvor *af harpix, som under bronsåldern lades som offer.

Horagalles är Tor-karl, ett lån från nordisk mytologi, hans vapen, hammarn, finns icke hos finnarne, är alltså ock nordiskt lån, men den skiljaktligheten förekommer från Edda- myten, att han ofta har två hamrar, hvilket påminner om de dubbla yxorna under bronsåldern.

Waralden Olmay är en fruktbarhetsgud, som motsva- rar Frej, hans namn är lån af veraldar god , enligt Snorre svenskames namn på Frej. Att han uppträder med åker- bruksredskap, visar, att han är främmande för lapsk kultur.

Bieka-Galles, ’ vindens gud, är då antingen Oden eller Njord; treheten Oden-Tor-Frej kännes från Uppsala tem- pel, Frej-Njord-Tor från den äldsta isländska edsformeln. Olrik bestämmer sig för Njord, då han är knuten vid haf- vet och får båtoffer, men saknar Odens hufvuddrag: kriget, dödsriket, spjutet och hästen.

Denna slutsats synes nu något betänklig, efter hvad förut är utveckladt. Njord är ju Nerthus, Terra mater, alltså = Frej, och har väl på norska kusten knutits till hafvet, hvaraf befolkningen där helt berodde. Under brons- åldern kan Njord ej haft med hafvet att göra. Å andra sidan är bronsåldern ock väl tidig tid för Odens dyrkan, kanske Bieka-Galles är någon annan gud, som vi ej känna.

Ett märkligt vittnesbörd om nordisk påverkan är, att lapparne offrade djur, som de måste köpa, såsom hästar och kor, och att dessa, särskildt hästar, voro nordbornas karakteristiska offerdjur.

Digitized by

Google

28

Lapskan innehåller lånord från nordiska språk, vissa i äldre ljudform än i någon urnordisk inskrift, och åtskilliga af dessa äro just offerföremål : lap. männo »måne», gussa af *kuz »ko».

I en senare uppsats, Tord enguden o g hans dre?ig i Danske studier 1905, s. 131 f., finner A. Olrik hos lap- parne en motsvarighet till Torstjänaren Tjalfe och hos esterna till Loke såsom Tors följeslagare, hvilka folk an- tagas från nordborna hafva lånat dessa mytgestalter på ett tidigare mytologiskt utvecklingsstadium, än Eddan företer.

Uti en uppsats Heimskringlas tradition om asarnes invandring uti Studier tillägnade Oscar Montelius 19^03, nämner ock B. Salin först bilder från bronsåldern med yxa eller hammare, hvilka sannolikt föreställa åskans eller solens gud, men anser, att denne gud ock inneslutit frukt- barhetens gud, som sedermera afsöndrat sig som en sär- skild gudom.

I samma uppsats framställer Salin den uppfattningen, att Oden först framträder i bild å guldbrakteaterna, hvilka tillhöra midten och senare hälften af 400-talet, efter att kunskapen om Oden kanske liksom runorna hade följt med en kulturström, som utgår från Svarta hafvet c. 200 öfver Kiev till norra Tyskland och därifrån öfver Fyen och Själland till Skandinaviska halfön och varar omkring 150 år, under första tiden alltså obetydligt berörande Norden.

På dem af dessa guldbrakteater, som framställa ett män- niskohufvud öfver ett djur, finnas två figurtyper: den ena har djurhufvud och bockskägg, det är Tor, i den andra finnes en eller två fåglar, d. v. s. Oden, och denna typ ut- vecklar sig sedan till en ryttare. Då nu Oden skall vara en till Norden invandrad gud, är det ju möjligt, att han just kommit kort före denna tid, ehuru det ju icke nöd- vändigt följer af hans förekomst på dessa brakteater, efter- som dessa ju ock framställa Tor, som Salin dock synes anse vara en gammal gud i Norden.

En af handling af M. O Isen, Det gamle norske enavn Njardarlqg i Christiania Videnskabs-Selskabs Forh. för

Digitized by

Google

29

1905, n:r 5, uppvisar ett urgammalt kultställe för Nerthus och Tyr, d. v. s. Terra mater, modern Jorden och himmels- guden, Zeus, på Tysnesön i Hardangerfjord, där en gård Vevatne vid en sjö säkerligen häntyder på den heliga sjö, där gudinnans vagn tvättades och de därvid tjänstgörande trälarne dränktes.

För Sverige bekräftas antagandet, att Tyr är en gam- mal gud, som detroniserats, genom det af Hellquist, Om naturmytiska element i Hymiskvida, Arkiv 18 s. 357 f., påpekade förhållandet, att namnet väl förekommer i ur- gamla skogs- och sjönamn, såsom Tiviper , Tyviper men uti intet gårdsnamn; gudens dyrkan var alltså ur bruk, då t. ex. Odensåker, Torskog, Frövi, Ullersäter, Närdalunda uppstodo.

I afseende på frågor om tid och rum för mytologiska föreställningar kunde ju upplysning väntas af arkeologien, men tyvärr förmår denna vetenskap här icke att gifva några vissa upplysningar. Bildliga framställningar finnas, somliga af dem äro i det föregående åberopade, men bild- liga framställningar äro ju synnerligen ovissa till sin tyd- ning. En del grafskick ha ansetts gifva besked om upp- fattningen af tillståndet efter döden, hvilket ju icke är direkt mytologi, men jag vågar icke ge mig in på detta ämne; åtskilligt dithörande anföres af Stjerna, Bidr. t . Bornholms befolknings historia mider järnåldern s. 18 f.

Den nu lämnade öfversikten af den mytologiska forsk- ningens gång är ju såtillvida glädjande, som den visar, att äfven på detta område en utveckling försiggått, och då hvarje följande utvecklingsstadium sökt råda bot på något misstag under ett föregående, är det väl att hoppas, att bättre insikt vunnits genom denna fortgång från den ena uppfattningen till den andra. Icke desto mindre företer mytologien en tröstlös anblick; den gör mycket litet in- tryck af en vetenskap. Schtick säger själf i inledningen till sitt nyss refererade arbete, att det knappt kan för- nekas, »att denna forsknings historia nästan endast visar oss en serie af vetenskapliga nederlag», och han hyser ingen bergfast tro på att icke också hans egen undersökning

Digitized by

Google

30

skall sluta i ett dylikt. Schiick anser hufvudbristen i hit- tillsvarande forskning vara, att den saknat metod, i det nordiska mytologer sällan tagit kännedom om grekiska och semitiska mytforskningen; de ha varit språkmän, icke religionshistoriker; får man rätta greppet på ämnet, kan nog hela härfvan redas; men han medger å andra sidan, att uppgiften är svårare i fråga om de nordiska myterna, enär dessas källor nästan alla härröra från kristen tid.

Schiicks arbete visar nu resultatet af en undersökning efter dessa nya metodiska grundsatser och till på köpet en undersökning, utförd med förvånande fyndighet och kom- binationsförmåga. Ändock verkar icke denna undersök- ning omedelbart öfvertygande; man står undrande inför det nya, om ock tron på den gamla uppfattningen kännes rubbad. Man lär t. ex. tvifla på att Fjolner, Svegder, Van- lande, Visbur varit fornkonungar, men det är ej därför påtag- ligt, att Fjolner är Oden eller en gud, som gått upp i denne, Svegder Tor, Vanlande Frej (Njord) och Visbur Frej.

Inför allt det myckna nya, som möter särskildt hos Schiick, gäller emellertid att skilja på de utredningar, som ha prägel af vetenskaplig sannolikhet, och de kombinationer, som visserligen göra sin upphofsmans fyndighet all heder, men blott kunna, icke måste vara riktiga: Qui nimium probat nihil probat. Det måste dock medges, att denna gräns är svår att draga. Måhända måste vi stanna vid den pessimistiska om ock mera vetenskapliga förklaringen, att vi ingenting med säkerhet veta i dessa ting, hvarvid dock, som Schiick uttalar och genom sitt försök visar, den vetenskapliga forsk- ningen aldrig kan låta det bero.

Digitized by

Google

Digitized by

Gooq

Digitized

Digitized by

Digitized by

Google

Svenska Humanistiska Förbundets skrifter.

1. Kultur- och folkvandring inom Europa. Histo- risk öfversikt af A. Rv DFORS. Pris 90 öre.

2. En ung vetenskap af ViLH. LUNDSTRÖM. Pris 75 °re.

3. Backylides. En litteraturhistorisk skiss af HUGO BERGSTEDT. Pris 90 öre.

4. Hafva några delar af Nya Testamentet ur- sprungligen varit affattade på semitiskt språk? En öfversikt af S. A. FRIES. Pris 60 öre.

5. Upptäckterna i Boscoreale vid Pompeji af Johan Bergman. Med IO illustrationer. Pris 90 öre.

6. Samhällsstrider och samhällsutopier • i det forntida Grekland, af HUGO BERGSTEDT. Pris 75 öre.

7. Esaias Tegnérs ställning till vissa pedago- giska och vittra tidsströmningar af EUGÉNE SCHWARTZ. Pris 2 kronor.

8. Anatole France. En studie af EDVARD LlD- FORSS. Pris 80 öre.

I

9. Kejsar Augustus’ äktenskapslagstiftning af

Julius Österberg. Pris 60 öre.

10. De franska Bourbonernas fall. En studie af Carl Hallendorff. Pris 75 öre.